Läkarbesöket

Hade ett jättebra möte hos läkaren imorse! Lilla ärtan lever i allra högsta grad - hjärtat slår, benen sprattlar och navensträngen har tagit över efter gulsäcken! :D  Idag är en bra dag!
Åke Berggren är en väldigt pedagogisk läkare, han gick igenom allt från livmodertapp till navelsträng, till hela fostrets kropp - riktigt intressant. Han tyckte att i dagsläget såg allt toppenfint ut, så nu är det dags att hålla tummarna på riktigt! :P

Han mätte upp ärtan till 23,6 mm och jag är då i v10 (9+1) idag. Tjohoo!

Så nu är det så att jag kommer att vara glad och lycklig över denna graviditet så länge jag bara kan! Jag kommer säkert att oroa mig en massa, men efter idag så har jag bestämt att jag väntar barn och inte missfall. :)  Lite hoppfull och optimistisk måste man ju få vara. ;) 

Ett konstaterande:

Att kräkas när man är magsäcksopererad är svårt eftersom det ytterst sällan ligger kvar nåt i den lilla magsäcksfickan. Men visst fasen gör kroppen allt den kan för att ändå utföra uppdraget. Intressant och en smula frustrerande.

Blåa tummar önskas!

Inför morgondagens läkarbesök önskar vi oss många, hårt hållna, tummar!

Imorrn efter läkarbesöket kommer mamman och hjälper mig med packningen eftersom gubben tokjobbar hela veckan. Mamman är grym på sånt. :P  Sen ska jag belöna mig själv genom att äntligen gå till frissan och ta bort allt slitet skräp jag har på huvudet och så ska jag faktiskt ta en liten sväng på rean på stan! Jag ser ju som bara det vi har på jobbet, så nu ska jag minsann kika vad alla andra butiker har för spännande saker för en billig peng. :)

Nu: Läsa lite i en tidning och sen sooooova.

Är det illa....

....när man inte ens har ork att vara glad? När det känns jobbigt att le?

Jag har alltid varit den här som säger att "hä orrn sä!", men just nu känns det lite väl mörkt till och med för mig.... Jag förstår inte hur jag ska få ork till allt som MÅSTE göras/omedvetet görs - jobba, packa, flytta, äta ordentligt, oroa mig för ärtan i magen. Och det är inget av de där grejerna som går att lägga åt sidan heller, för packa måste man liksom göra för att kunna flytta, jobba måste jag göra för att få pengar, oroa mig gör jag oavsett om jag vill eller inte och äta är ju en självklarhet. Min ork är helt slut för länge sen. Allt jag gör eller ska göra känns som att bestiga ett berg. Be om hjälp? Jovisst, men då ska det passa in också med lediga dagar och så ska den som hjälper till också vara ledig - det är inte så bara att lösa det heller.
Helst av allt skulle jag vilja ligga och sova hela dagen under täcket. Där är jag förvisso lika stressad, men om jag somnar så tänker jag i alla fall inte på det lika mycket. Det känns lite som en befrielse att somna och inte behöva tänka på allt.

Så är det. Det blir ju med all säkerhet lättare sen, men just nu är det grymt tungt.

Lite less nu....

Är så sjukt trött - heeeela tiden! Jag håller på att bli galen! Idag sov jag på soffan till och från i flera timmar, jag orkade inte göra någonting av det jag tänkt - bortsett från Åsas hår....
Om jag skulle vara piggare så skulle jag orka packa, vara mer effektiv på jobbet, städa, tvätta etc... Ni förstår. Just nu känner jag mig bara kass då jag vill så mycket mer än vad kroppen orkar med. Skräp är vad det är!

Effektivitet

Idag har jag bestämt att det ska bli en effektiv dag - trots att jag är aptrött... :)

• Hänga tvätten
• Diska undan i köket
• Packa ihop resten i köket
• Packa garderoberna i hallen
• Sätta in löshår på Åsa

I´ve got a feeling....

...och det är ingen bra feeling. Mitt illamående har börjat ge med sig och detta gör mig extremt nervös... Visst är det ju såklart skönt att slippa må tokilla hela tiden, men det har även gjort mig lugn för då vet jag att graviditetshormonerna har åkt runt i kroppen. Men nu vette fasen vad jag ska känna eller tro.... :(   På tisdag morgon ska vi till läkaren och kolla läget igen så vi får väl se då huruvida jag har rätt eller fel. Jag hoppas att jag har fel.

Midsommar

Jag vill önska er alla en riktigt härlig midsommarhelg med hopp om en riktigt varm sol och en massa god mat!

Drömmar, ambitioner och talang?

Jag satt här om dagen och funderade på alla dessa människor som verkligen gör det de brinner för, och alla dessa människor som skulle kunna flytta berg om det så behövdes.

Anledningen till att jag kom att tänka på det är på grund av min bror, Fredrik, som lever det liv han vill på alla sätt och vis. Han har alltid varit grym på att teckna, alla hans skolbäcker är fulla med detaljerade bilder på skotrar och annat avancerat (som jag kan tycka att det är när man är sju år gammal). Han utbildade sig till målare, arbetade med det under en period tills kroppen sa ifrån och det var dags att göra något annat. Då bestämde han sig för att lära sig tatuera - sagt och gjort, idag är han en relatvit känd tatuerare i Sverige och driver sitt eget företag. Han har alltså följt sin artistiska ådra och verkligen tagit tillvara på det han är vansinnigt duktig på och delar med sig av detta till andra. Och om ni inte förstod det så är jag grymt stolt över honom! Han har då även en fantastisk sambo och numer även en underbar liten son och har verkligen gjort sig förtjänt av allt detta genom envishet och hårt slit.
Sen finns det såklart andra som också är på helt rätt ställe - som min läkare på kvinnokliniken, dr Sigurd - som har hjälpt oss så fantastiskt mycket under vår barnresa. Det var till exempel han som såg till att vi fick remiss för äggsonation nu sist, ingen har någonsin varit så stöttande som honom. Vi har fått höra att det finns inget någon kan göra för att hjälpa oss av andra läkare, medan han har tyckt att det är "rent ut förjävligt" (hans egna ord) och att "så här kan ni inte ha det". Tilläggas bör att karln egentligen är pensionerad, men jobbar 50% ändå. Då brinner man för det man gör. Heder åt honom.
Vem mer? Jo, såklart min kära vän Jessica - det finns ingen jag känner som kämpar så mycket i motvind som hon gör och har gjort under alla år jag känt henne. Det finns få som skulle ha klarat sig med huvudet i behåll efter att ha gått igenom det hon gjort, jag skulle minsann inte ha gjort det. Hon är så fantastiskt stark och jag vette fasen varifrån hon får denna styrka ifrån - kaffet? :P  Hon gör det så jävla bra som studerande, ensamstående tvåbarnsmamma. Hon är helt fantastisk! Du är tusen gånger grymmare än vad du själv tror honey!

Och självklart finns det massor med andra människor i min närhet som är helt underbara och gör fantastiska saker, det här är bara ett axplock... :)

Vad vill jag då ha sagt med detta? För några veckor sen hade jag en diskussion med en släkting om huruvida ett välbetalt arbete på annan ort var viktigare än närheten till ens nära och kära. Släktingen röstade på pengar. Jag kände direkt att fastän jag skulle tjäna tiotusen kronor mer i månaden på att flytta, om ens till Umeå, skulle jag inte göra det. För mig är det lycka och trygghet att ha min familj nära, betydligt mycket viktigare än pengar. Visst har vi det knapert vissa månader, men jag är ändå lycklig. Lycka sitter inte i pengar, inte för mig i alla fall. Hade lycka varit pengar så hade jag nog satsat på en annan utbildning. ;)
Jag känner mer och mer för varje dag som går att jag tror att jag verkligen hittat rätt med min utbildning, att jobba med barn är nog min grej ändå. Man blir verkligen inte rik på att arbeta med människor, men jag tror att man blir lycklig av att kunna ge något vidare till någon annan. Att dela med sig av det man kan, både med hjälp av utbildning och livserfarenhet. Att hjälpa andra är nog min grej. Det gör mig lycklig och jag brinner för det. Så mycket vet jag.

En rätt bra dag....

Idag har jag faktiskt tagit mig iväg och tränat - det var segt, men gick ändå rätt bra! :D  Så då har jag bara en sväng till dit så har jag hållt mitt löfte till mig själv om träningen den här veckan - skönt. :)

Jag har även testat en dag utan Postafen mot illamåendet idag, tänkte att jag skulle passa på när jag ändå var ledig. Det har funkat över förväntan faktiskt, illa mår jag ju men det är ändå hanterbart och så är det skönt att inte bli så dåsig som jag blir av tabletterna. Sen att jag måste vila för att jag är trött ändå, det må ju då vara ödet. :)  Dock blir jag alltid orolig när illamåendet börjar avta eftersom det varit så varje gång graviditeten stannat av....... Ska ju upp till läkaren för ett nytt ultraljud nästa tisdag så då får vi väl se om det hänt nåt åt antingen det ena eller andra hållet.

Ikväll ska jag hur som helst till bästa Tess och hälsa på! Det är alldeles för sällan vi träffas - men då har vi i och för sig ganska mycket att prata om istället... :P   Det känns som att det är få förunnat att fortfarande ha kvar så nära vänner som man har vuxit upp med. Vi lärde känna varandra när vi flyttade till en lägenhet bredvid familjen Samuelsson 1984, tror jag att det var. Så det börjar vara några år sen! :P

Nä, nu ska jag ta en lång och skön dusch och sen ge mig på mina ögonbryn - har fasen inte ro att invänta ett proffs som gör det (som jag hade planerat). Det är egentligen inget fel på dem, ville bara ha bort alla fjun som jag inte ser när jag plockar men som ploppar upp så fort man sminkar sig....

Löfte till mig själv:

• Att under nästa vecka komma mig iväg och träna två gånger - jag behöver det verkligen!
• Att packa ihop köket så gott det går, och gärna garderoberna i hallen också.

En riktig söndag.... :)

...vilket innebär regn och soffhäng. :)  Ska nog faktiskt dra fram en massa flyttkartonger också och börja göra lite nytta... Det vore nåt. Jo, och så ska vi faktiskt och hälsa på i Svensbyn också en sväng - känns som att det var ett tag sen. :)

Det ser verkligen ut som att nån har spräng våran lägenhet just nu, den är så oharmonisk som det bara går. Kartonger överallt och tavlor nedtagna från väggarna.... Förstå så skönt när vi flyttat allt till nya lägenheten och man kan börja ställa i ordning där! *längtar*

Vågar man erkänna?

Kollade stillbilderna från prinsessbröllopet på Aftonbladets hemsida och blev alldeles blöt i ögat.....
Det bara kom en massa lyckokänslor av att se dem på bilderna - jag minns hur det kändes dagen när jag blev fru, det var nåt alldeles särskilt. Jag hade ont i käkarna efter att ha haft ett stort smile på läpparna hela dagen! :D  Det är en känsla som måste upplevas, för den kan inte beskrivas med ord. :)

I valet och kvalet.....

Jag har verkligen haft ångest över hur jag ska göra med den hemlighet vi har.... Men jag tror att det bästa ändå är att outa mig. Det har visat sig funka bra tidigare och det gör det hela enklare sen om det inte går som vi önskar.

Jag är ju opererad för lite drygt tre månader sen, en magsäcksoperation. Detta innebär, bland annat, att man som opererad ej bör bli gravid under första året efteråt. Dels på grund av att kroppen befinner sig i ett ganska påfrestande läge pga lågt näringsupptag, dels på grund av att vi opererade inte tar upp folsyra lika bra som en o-opad person gör. Och som de flesta vet så är folsyra väldigt viktigt för fostrets utveckling, brist på det kan göra att det får ryggmärgsbråck (bl. a).
Vi har skyddat oss på bästa möjliga sätt. Men.... ändå lyckades jag på nåt sätt, som varken jag eller gubben förstår, bli gravid. Jag tog ett test för att min mens var ett par veckor sen (det har den varit förr) för att utesluta en graviditet - så blev det alltså inte. Ett stort fett plus var det på stickan. Vi fick tid hos läkaren uppe på kvinnokliniken och där konstaterades det att jag var gravid, men inte lika långt gånget som om man räknar från sista mens som man vanligtvis gör. Vi fick en tid två veckor senare för att kolla läget igen (för vi har ju inte haft turen på våran sida direkt) och denna tid var då i onsdags. Under det läkarbesöket såg vi ett tickade hjärta på en liten en som var i ca v7+0, enligt läkaren. Med våra tidigare missfall i bakhuvudet så var planen redan från start att vi skulle försöka att inte tänka på det alls, eller i alla fall så lite som möjligt. Men eftersom jag mår tokilla från morgon till kväll och måste käka Postafen för att överhuvudtaget klara av att jobba så är det jättesvårt.
Sen är jag såklart jättetrött, kan sova 2-3 under dagen och ändå kunna lägga mig i tid på kvällarna, och ännu tröttare blir jag när jag får i mig så lite mat pga illamåendet... Så jag är inte lat, det är inte därför jag tillbringar nästan all tid i soffan. Och nej, jag har inte börjat gå upp i vikt igen för att min mage har blivit större, den är bara supersvullen av gasiga tarmar.

Snubblade över en bok jag haft hemma i ett antal år - "Mammapraktikan" - där har jag skrivit upp varje gång jag plussat och datum när det skitit sig. Jag har trott att gubben har varit ute och cyklat när han sagt att det "visst är fler än fem gånger" - men han hade rätt. Vi är nu inne på åttonde plusset.
Och jag må då säga att vi fungerar ganska finurligt för som de säger att "hoppet är det sista som lämnar människan", och så är det. Nu är det åttonde gången gillt och vi hoppas fortfarande att det ska gå vägen.

Det blir som det är tänkt att det ska vara.

Solen lyser!

Idag lyser solen och jag mår även bättre - så det känns som en bra dag idag. :D

Imorrn jobb med nya kassasystemet, det blir kul! Skönt att göra annat än att ligga under täcket också - börjar vara lite less faktiskt....

Sjukanmäld

Då hände det jag svor inte skulle hända i år på nya jobbet - jag var tvungen att vara hemma pga att jag är sjuk. Bet ihop hela helgen och nästan hela dagen igår, till slut gick det bara inte nåt mer.... Jag är väldigt missnöjd. För är man ny på ett ställe så ser det verkligen inte bra ut att bli sjuk nästan det första man gör. Nä, riktigt obra. Men att lyssna på kroppen måste jag göra nu i och med operationen - allt blir så mycket jobbigare när jag inte får i mig det jag så väl behöver i form av näring... Jag kan lova att jag kämpar för att bli kry så snart som möjligt i alla fall, mer kan jag liksom inte göra. Crap.

Nu har jag skickat iväg gubben till affären för att handla lite, det blir nog bra det.

En söndag

Tidigare idag var vi och hälsade på hos lilla familjen på Nygatan - himla trevligt! Vi käkade lite fruktsallad och surrade en massa. :)  Lilla Elton är så himla fin, och vilka fantastiska föräldrar han har - det går inte med ord att beskriva hur älskad den där pojken är! Att se hur mamman och pappan ser på sin son gör att jag verkligen håller på att längta ihjäl mig tills vi är där de är nu - det måste vara livets höjdpunkt. :)  Lovley!

Ikväll har jag inte gjort alltför många knop, har haft lite främmande och surrat lite. Det var najs! Gubben har åkt till jobbet och jag ska spendera kvällen i soffan och inte lyfta ett finger.... Det är skönt att göra ingenting ibland. :)

En liten operationsupdate!

Har idag mätt mig för att se hur det ser ut på utsidan av kroppen efter operationen... Det är lite coolt. Första gången jag mätte mig var 28 mars 2010, alltså efter tre veckors Nutrilettkur och några dagar innan operationen. :)  Nu i efterhand så hade det varit intressant att se hur det sett ut med måtten redan från början, dvs om man hade mätt innan jag gick på Nutrilett. Men det är lätt att vara efterklok. :P  Jag har vägt mig själv under hela tiden, så startvikten innan flytet var 97,7 kg.... Iiih.

Det här har hänt sedan 2010.03.28

Viktnedgång: -20,8kg

Fettvikt: -13,8kg
Muskelvikt: -6kg

Midja: -12cm
Byst: -12cm
Under byst: -10,5cm
Hals: -2,5cm
Arm: -5,5cm
Höft: -14cm
Stuss: -15,5cm
Lår: -10,5cm
Vad: -4cm

Om man ser till det totala antalet centimetrar som försvunnit så är det 86,5... Det börjar vara några - and I like it! ;)

Jag har egentligen....

....en massa att skriva om - men det får bli i eftermiddag istället. Tror jag. :P

Jag kan dock skriva att min Ikeatripp med brudarna var otroligt lyckad - vi hade superkul och fick tag i det vi skulle ha! :D  Nu lär det nog dröja innnan nästa tur dit känns det som...

Trist var bara att det inte var nåt jag kunde packa upp eftersom allt ska med till nya lägenheten, men det blir kul när vi väl kommer oss dit - håller på att längta ihjäl mig! Här hemma ser det ut som "kom och hjälp  mig, men ingen kom" eftersom vi har så smått börjat packa. Men, som sagt, det är inte länge kvar så vi står nog ut i ett par veckor till tror jag bestämt.

Tänkte visa några kassa mobilbilder från nya läggan...

Veckans To Do

Idag
Jobba på Korpen 16.00 - 20.15

Tisdag
Jobba på Gina Tricot 13.00 - 18.15

Onsdag
IKEA! :P

Torsdag
Jobba på Gina Tricot 13.00 - 16.00
Packa

Fredag
Till Sunderbyn på morgonen
Jobba på Gina Tricot 12.00 - 18.00

Lördag
Jobba på Gina Tricot 10.00 - 15.30
Packa

Söndag
Packa

Sommarens godaste!

Grymt god saft som alla måste prova!

Sådär ja!

Då var första arbetsveckan avklarad och det känns jätteroligt på nya stället och jag trivs som fisken i vattnet! :D  Dock känns det ganska mört i kroppen och ikväll är jag knäckt... Detta innebär att vi skippar utställningen på Bruks imorrn så att jag får vila upp gammelkroppen - vill ju inte bli sjuk! Så jag lyssnar på kroppen och stannar hemma, hur mycket det än tar emot i vinnarskallen... :S

Idag efter jobbet så åkte jag och gubben för att hälsa på lilla familjen i stan - äntligen! :D  De nyblivna föräldrarna såg ändå ganska pigga ut och huuuur stolta som helst över nytillskottet, som sig bör! Lilla Elton var verkligen helt underbar och jag är en ganska mallig faster vill jag lova. :P 

Sen kanske jag ska säga till er som inte vet, att jag ju har tre syskon utöver min bror - som då "tillhör" min pappas sambo. Och min pappa och hans sambo har varit ihop i nästan trettio år, så att mina "extrasyskon" har nästan alltid funnits där och jag ser dem som mina riktiga syskon - om än inte via blodsband. :)  Det jag skulle komma till är att alla de har barn så jag är redan moster och faster sedan tidigare till ett gäng härliga tjejjer och killar!

Gubben och Elton myser i soffan

Äntligen är han här!

Lillfisen anlände 11.56 i förmiddags! Stort Grattis till mamman och pappan! :D  Wihoo så kul! Jag har alltså blivit faster, om nu någon missat det... ;)

Lillfisen!

Första dagen av många!

Idag har jag stått i kassan på nya jobbet för första gången! Det var jättekul! :D  Jag trodde även att det skulle vara betydligt svårare än vad det var - inte då sagt att det var lätt, men jag hade verkligen förväntat mig att jag inte skulle fatta någonting. :P  Jag stod själv i kassan nästan hela tiden, bortsett från när det var nå special och jag var tvungen att fråga och få instruktioner. Lite stolt över mig själv är jag nog! :)  Nu måste jag bara få in rutinerna så att jag får upp lite speed också!

Trivs redan på jobbet och det känns otroligt bra!

Sen håller jag fullkomligt på att längta ihjäl mig efter att få flytta in till stan - bara en månad kvar nurå! :D  Imorrn är det jag som börjar packa!